I närheten av Nordstan, vid södra stranden av Göta älv, ligger Packhuskajen. Den började anläggas på 1860-talet och har tjänat Göteborg väl, men är nu i behov av en ordentlig upprustning.
I en första etapp har runt 140 meter av kajen renoverats. Den gamla konstruktionen har rivits och ersatts av en betydligt stabilare kaj i betong som är grundlagd på stålpålar borrade till berg.
– Det har varit ett otroligt roligt och utmanande projekt. Inte nog med att en stor del av arbetet utförts under vattennivå. När du jobbar med en 150 år gammal konstruktion finns det sällan skalenliga ritningar kvar. Vi hade ingen aning om vad vi skulle hitta när vi började riva, säger Skanskas produktionschef Jan Leinonen.
Skydd mot översvämningar
Till exempel låg de befintliga pålarna så djupt ner i älvbotten att de inte kunde avlägsnas. Det var bara att byta arbetsmetod och se till att de nya stålpålarna hamnade mellan de över 100 år gamla trästockarna nere i dyn.
Den nya kajen har höjts och tronar nu mer än två meter ovanför medelvattennivån. På utsidan sitter ett nytt avvisarverk i trä, som fungerar som skydd när båtar ska lägga till. Ovanpå kajen återsätts snart de k-märkta gatstenarna från 1800-talet. Vidare har projektet tagit höjd för framtidens klimatförändringar. Enligt stadens egna beräkningar väntas vattenståndet stiga med en meter till år 2100, och vid extremväder ligga 2,5 meter över dagens medelvattennivå.
– Därför har vi också byggt ett älvkantskydd som ligger hela 2,7 meter över medelvattennivån. Det blir som en mur in mot staden som skyddar Göteborg mot framtida högvatten och översvämningar, berättar Jan Leinonen.
Hållbara val
Skanska har i dialog med beställaren, Park- och naturförvaltningen i Göteborg, hittat sätt att minska projektets klimatpåverkan med närmare 2 000 ton koldioxid. Bland annat ersattes den granitsten som var planerad att klä kajmuren av en matrisgjuten betongyta, vilket sparat både koldioxidutsläpp och pengar. Vid borrningen av stålrörspålarna användes 1 200 kubikmeter älvvatten i stället för dricksvatten, och i avvisarverket byttes det planerade träslaget Azobe ut mot svensk kärnek.
– Vi frågade oss, är det verkligen hållbart byggande 2021 att importera ädelträ från Afrikas regnskogar? Svaret var ganska givet, säger Jan Leinonen och vill ge en eloge till Park- och naturförvaltningen:
– En av de stora framgångsfaktorerna i det här projektet har varit beställarens genuina intresse för hållbarhet och miljö. Det har verkligen gett oss på Skanska möjlighet att komma med smarta, miljövänliga och kostnadseffektiva alternativ, för klimatets skull.