De lärde känna varandra 1999. Då var Samir 20 år och Bilal bara 17.
– Vi brukade plugga ihop hemma hos Bilals familj, säger Samir Al-Haddad.
– Eftersom Samir var äldre hade han mer studievana och kunde hjälpa mig, berättar Bilal Fawwaz. Han hade också redan gått flera av kurserna jag tog, så han tipsade mig om böcker och tentor.
– Ja, Bilal är ju tre år yngre så han har alltid varit lite efter, skojar Samir och båda skrattar.
Krigsutbrott
När kriget kom till Irak 2003 blev det svårare att träffas.
– Vi bodde på var sin sida om Bagdad och vi kunde inte längre besöka varandra eftersom det var för farligt att röra sig ute i stan, säger Bilal.
– Det gick inte heller att ringa varandra eftersom varken mobiler eller fasta telefoner fungerade. Bland det första som händer i krig är ju att sådana saker slås ut, förklarar Samir.
De förlorade kontakten helt när Samir lämnade Bagdad ett år senare för att arbeta med civila byggföretag i andra delar av Irak. Bilal flyttade utomlands och jobbade som civilingenjör i Dubai, Oman, Jordanien och Syrien.
I januari 2007 flyttade Samir till Sverige. Bilal kom hit först i januari 2013.
– För att Bilal är lite senare än jag, inflikar Samir och skrattar.
Återseende på ILP
Ingen av er visste om att den andre bodde här och att ni båda kommit in på Skanskas International Leadership Program (ILP). Hur gick det till när ni träffades?
– Jag satt inne i rummet inför första ILP-mötet och bläddrade i informationsmaterialet med bilder på alla deltagare, men jag kände inte igen Bilal, säger Samir. Han var ju så mycket äldre.
– Ja, jag är ju inte tonåring längre, säger Bilal och stryker sig lite menande över det välansade skägget.
– Bilal var lite sen, förstås, säger Samir med en skämtsam sidoblick på vännen. När han kom och såg mig inne i rummet trodde han att det var jag som var läraren.
– Jag var bara tre, fyra minuter sen, säger Bilal leende. Jag såg Samir sitta därinne och sade ”Vad gör du här? Jobbar du på Skanska?���
Lyckan att återfå kontakten var enorm.
– Det var som om universitetstiden kom tillbaka och vi aldrig hade skiljts åt, vi bara tog vid där vi slutade, säger Samir.
– Hoppas att vi aldrig mer förlorar kontakten och förstås att vi får möjlighet att bli arbetskamrater inom Skanska, avslutar Bilal.
