Området är i dag varierat. Å ena sidan konsthallen Färgfabriken, å andra sidan nedgångna fabriker med utslagna fönster som hämtade ur en dystopi.
Hundra år av färgtillverkning
Sedan i höstas sanerar Skanska marken där Beckers gamla färgfabriker under nära hundra år hade sin tillverkning.
Vi får en rundvandring av produktionschef Erik Ruck.
– Hela området är klassificerat i olika zoner, en så kallad klassningsplan, säger Erik när vi lämnar etableringen och tar oss ut på projektområdet. Allting är på förhand mätt så vi vet vilken föroreningshalt det är i marken och hur djupt den går.
Det är en grå dag och i duggregnet är det inte helt enkelt att föreställa sig Stockholms stads vision av en stadsdel med bostäder, skola, förskolor, parker och kontor.
Men det är inte heller Erik och saneringsgängets uppgift.
– Vårt mål är att sanera marken så att de gamla föroreningarna minimeras och att marken därefter kan bebyggas. Och givetvis ska vi under arbetets gång alltid arbeta säkert och enligt de riktlinjer och krav som finns.
För den sakens skull finns en miljökonsult på plats.
– När vi schaktar marken kan kemikalierester påverka luften i närheten av arbetena. Miljökonsulten mäter därför dagligen halterna av partiklar och ångor. Vi känner oss trygga i att arbetet pausas om värdena överskrider en viss nivå – vilket inte hänt än.
Vi passerar byggnaden som på ritningarna benämns som nummer 35–38 men i folkmun går under namnet Spredfabriken. Numera med uppfläkt innandöme som exponerar armeringar, rör, slangar och fläktanordningar.
Erik pekar på byggnaden:
– Vi har många olika verksamheter och avdelningar inom Skanska som arbetar med Lövholmen. Inte enbart med saneringen utan även med rivning och framtida fastighetsutveckling. När huset är rivet saneras marken.
Siktar på hög miljöklassificering
Vi når kajen. Här är marken färdigsanerad och i prydliga högar ligger fraktioner som ska återanvändas.
– Vårt mål är att återanvända 60 procent av allt material vi schaktar, berättar Erik.
Kan man återvinna material från mark som anses giftig?
– Våra provtagningar visar att materialfraktioner större än 3 centimeter i omkrets klarar gränsvärdena. Det är de mindre partiklarna som innehåller för höga halter.
På så vis, berättar Erik, körs bara 40 procent till deponi, resten används på plats för att fylla ut marken. Och eftersom projektet beräknar att schakta cirka 37 000 ton kan 22 000 av dem stanna där de är, vilket bidrar till i runda slängar 700 färre tunga lastbilstransporter.
Tillsammans med hållbar energianvändning, klimatanpassade maskiner, smarta materialval och fler andra parametrar är ambitionen att nå Skanskas interna klassificering Mörkgrön.
Nästa stopp ”hot spot”
Platsen som nu saneras är Beckers-områdets mest förorenade. Här pågår full aktivitet. Grävmaskiner, en lastbil och flera personer i varselkläder.
Erik samtalar med några kollegor, en av dem Marcelo Sepulveda.
Hur känns det att arbeta här?
– Det är spännande att få vara med i starten. Det har varit en del att tänka på kring säkerheten men nu är man inne i rutinerna, säger Marcelo innan han hjälper till att placera om ett betongfundament.
De medarbetare som arbetar med schaktmassorna bär skyddskläder och ansiktsmask. Maskinerna som schaktar har särskilda fläktfilter för att hindra farliga partiklar att ta sig in i hytten.
– Just här på den här platsen, som utgör en liten del av hela området, använder vi extra skyddsutrustning. Men saneringen är varken farlig för oss som arbetar här eller för allmänheten. Även om det som i dag luktar en del.
Föroreningarna här extra komplexa då de går under grundvattennivå. För att inte farliga ämnen ska läcka ut under schaktningen borrade man 315 metallrör ner i marken, en så kallad rörspont. För arbetet krävdes en rejäl kunskaps- och kraftansamling från flera experter på Skanska.
Erik pratar nu genom maskens filter:
– Arbetet komplicerades av att marken inte var exakt som våra undersökningar visat. Här fanns armering, betong och järnvägsräls som man grundlagt de gamla byggnaderna med. Ingenting har varit vad man kan kalla naturlig mark.
Sponten är på plats sedan en vecka tillbaka. Och även om borrandet medförde oljud över vattenvidderna bort till Reimersholme och Södermalm (något som reducerades genom att skapa en bullervall) kommer Mälaren vara glad över att den förorening som i många år läckt ut snart försvinner med de uppgrävda massorna. Vattnet som pumpas upp renas i flera steg innan det släpps ut.
Tillbaka på kontoret träffar vi miljökonsulten.
Hur går arbetet?
– Projektet är komplext eftersom vi har olika föroreningsbilder i området. Men kollegorna på Skanska vill göra rätt och dialogen funkar bra.
Erik instämmer:
– Arbetet är varierande med allt från hantering av buller och lukt till att få det dagliga arbetet att flyta som det ska. Vi har många kompetenser som samarbetar, både interna och externa.
– Det är extra kul att veta att vi gör någonting bra av en gammal industritomt som bara står och förfaller. Vi tar bort de farliga ämnena i marken som under många år läckt ut i Mälaren. Och istället skapar vi förutsättningar för en plats som folk kan bo på och trivas i. Man är såklart nyfiken på hur det kommer att se ut här i framtiden.
Om ett antal år är Lövholmen sannolikt en ny levande stadsdel i likhet med Hammarby sjöstad, Årstakajen och Ursvik.
Erik och produktionsgänget var med när allt startade – och gjorde utvecklingen möjlig.