Det sägs att den som börjat bygga tunnlar inte kan sluta. Det är en unik arbetsmiljö där varken sol eller regn når in och temperaturen alltid är plus 8 grader. Arbetet sker med traditionella metoder och tekniskt avancerade maskiner, och målet är detsamma för alla i projektet – att komma framåt.
– Det blir lite av en livsstil. Det finns en naturlig cykel i arbetet som jag tror tilltalar många. Du tätar, borrar, spränger, lastar och förstärker, sen börjar processen om igen. Resultatet av ditt arbete blir väldigt tydligt för varje meter som tunneln växer.
Tätar med cement
Hans Hogård jobbar på Skanska Stora projekt i Stockholm och har bland annat varit med och byggt två av Sveriges längsta tunnlar – den 6 kilometer långa Namntalltunneln och 5,2 kilometer långa Björnböletunneln – som båda är en del av Botniabanan.
– Den stora utmaningen med tunneldrivning är att man aldrig vet vad som väntar runt nästa hörn. Du kan göra prognoser och ta prover, men måste vara beredd på att vad som helst kan hända.
En av de största utmaningarna är vatten som kan läcka in i tunneln och i värsta fall sänka grundvattennivån i området. Därför är tätning med injektering ett av de viktigaste momenten.
– Det innebär att du först borrar hål och sen pumpar in cementbruk under hårt tryck för att fylla alla småsprickor, förklarar han.
Behöver förstå berget
Enligt Hans krävs det en viss fallenhet för att bli en riktigt bra tunnelbyggare. En förståelse för det urberg som legat dolt i flera miljoner år.
– Du behöver kunna läsa berget. Hur beter det sig? Hur låter det när man borrar? Hur ser färgen ut? Om man förstår de parametrarna är det lättare att ta rätt beslut under arbetets gång, berättar hans och påpekar att det finns en stor yrkesstolthet i kåren.
Det projekt han själv är mest stolt över är den toppmoderna tunnelbanedepå som Skanska byggt i Norsborg. Tre stora bergrum där tunnelbanetåg förvaras, städas och tvättas när de inte används. Projektet utsågs till ”Outstanding Project of the Year 2015” av den internationella tunnelorganisationen ITA.
– Det häftiga med Norsborgsdepån är att vi byggde en arbetsplats under marken där arbetsmiljön liknar den ovan jord. Till exempel skapade vi en funktion för simulerat solljus så att de som jobbar där kan se om det är morgon eller eftermiddag.
Släktträff i Boston
Skanskas tunnelbyggare har sedan 20 år tillbaka ett eget nätverk med medlemmar från Sverige, Norge, Finland, Slovakien, Storbritannien och USA.
– Vi ses en gång om året och utbyter både kunskaper, maskiner och personal. Tunnelfamiljen är förhållandevis liten och många blir kvar i yrket hela livet, så det blir lite som en släktträff, säger Hans med ett skratt och berättar att årets möte blir i Boston.
Vad är det värsta som kan hända i en tunnel?
– Det finns väldigt tydliga regelverk för tunnelsäkerhet och metoderna för att borra och spränga blir säkrare hela tiden, men det är inte bra om det börja brinna. Alla maskiner har automatiska brandsläckningssystem, men om det uppstår en brand måste alla gå till räddningskammaren, säger Hans och förklarar att det är ett slags skyddsrum i tunneln med vatten, filtar och möjlighet att gå på toaletten.
Finns det något som alla medarbetare måste tänka på?
– Alla måste ha med sig två saker ner under jorden och det är räddningsmask och en ficklampa. Du behöver kunna andas om det blir rökutveckling i tunneln och vid strömavbrott blir det väldigt mörkt.