När vi slår oss ner på kontoret i Sundbyberg är Khalil genast noga med att lyfta fram alla kunniga kollegor – många med 30 års erfarenhet både från Sverige och utlandet – och säger att han är väldigt tacksam för den välkomnande, lärorika och stimulerande miljö han arbetar i.
Men vi tar det från början.
2014 tog Khalil examen som civilingenjör vid universitet i Damaskus. Redan då hade kriget härjat i landet i flera år.
– Jag visste att det inte skulle ta slut, och jag ville inte spendera mitt liv i militären, berättar han.
Via bekanta från utbildningen fick han arbete i Algeriet där han skötte kalkylering och produktion av solcellsanläggningar. När han inte beviljades uppehållstillstånd stod han åter på ruta ett. Vart skulle han nu ta vägen? Valet föll på det avlånga landet i norr där hans syster varit bosatt i tio år.
– Det var kallt, säger Khalil och skrattar. Men också skönt. Jag gillade inte hettan i Algeriet. Första tiden bodde jag på en flyktingförläggning ute i skogen. Jag var i Sverige men det kändes inte som Sverige. Alla som bodde där var i samma sits som jag.
I mars 2017 flyttade han till Stockholm och började på SFI. Han lärde sig snabbt svenska och började en utbildning för utlandsfödda ingenjörer på NCC. Han jobbade också i 6 månader men föll sedan offer för en varselvåg.
– Jag tänkte att det är lugnt, nu har jag ju både utbildning och kan språket.
Trots många ansökningar gick det trögt. Parallellt med att han fortsatte söka ingenjörsjobb arbetade han bland annat på Voi.
– Sedan fick jag höra talas om Galaxen bygg (som hjälper nyanlända in i svenska byggbranschen), och de hjälpte mig att ta kontakt med Skanska. Jag är väldigt tacksam för deras stöd. Två veckor efter intervjun fick jag beskedet att jag fått jobbet. Då tänkte jag: nu har jag hamnat på rätt plats.
Så är vi framme i mars 2020. Khalil har arbetat på projekt Mälarbanan i ett drygt halvår och nyligen flyttat till en egen lägenhet.
Hur går arbetet?
– Vi är inne i projekteringsfasen. Det är ett väldigt spännande och komplicerat projekt. Just nu lägger jag en stor del av min tid på att ta fram ritningar och modeller. Projekteringen kräver många möten och diskussioner. Ibland är det svårt för mig med språket. Man måste vara övertygande med sina idéer, inte bara säga dem.
Vad är roligast med jobbet?
– Kollegorna. När jag började på Skanska förstod jag varför det varit så svårt att få jobb. Är det de här jag ska konkurrera med?! Här finns massor av kompetens och erfarenhet. Det är också kul att arbeta i samverkan med Trafikverket och Tyréns. Svenskar är enkla att arbeta med. Alla har samma värde, oavsett titel.
Hur skiljer sig livet här mot Syrien?
– Det är så tyst! I början tyckte jag att det var konstigt, men nu gillar jag det. Och här är folk noga med sitt personliga utrymme, du får inte sätta dig bredvid någon på tunnelbanan. Svenskarna är ganska svåra att lära känna, men när du blivit vän är du det för alltid.
Har du varit tillbaka i Syrien?
Nej, det är sju år sedan jag träffade mina föräldrar. Förhoppningsvis kan jag träffa dem i ett annat land snart.
Hur känns det?
– Jobbigt, såklart. Men de är glada för min skull och stolta över mig. Jag har till och med börjat blanda in svenska ord i arabiskan när vi pratar.
Hur trivs du med din vardag?
– För mig är det här inte bara ett jobb, det är ett nytt liv. Mina kompisar tycker att jag ändrats mycket. Nu har jag en egen lägenhet, jag bor precis som andra och jag bidrar till samhället. Från första dagen i Sverige tänkte jag att jag inte ska gå på socialbidrag. Jag ska jobba som alla andra. Många av mina vänner arbetar på restaurang trots att de är ingenjörer. Även om jag ibland känner mig mindre social och som en sämre version av mig själv, på grund av språket, är jag väldigt tacksam för den här möjligheten, avslutar Khalil.