Deras första Skanska-projektet var ett stort sjukhusbygge i Linköping. Egon Karlsson började jobba där i oktober 1974, Stig Andersson och Gunnar Sandell började lite senare på samma projekt.
–Men Egon och jag har faktiskt gått i samma fotspår sedan första klass på Hjulsbroskolan, inflikar Gunnar.
–Vi har alltså känt varandra i 58 år, säger Egon och ler.
Byggminnen
Yrkesskolan ordnade lärlingsplatser på olika små byggfirmor, men när de nyblivna snickarna själva fick bestämma var de ville jobba så blev det Skanska.
–Vi fick nys om att Skanska skulle bygga ett stort lasarett i Linköping, berättar Egon, och jag började jobba där i oktober 1974.
–Jag började också där i april 1975, säger Stig.
–Och jag var också på lasarettsbygget ett tag, fast det var lite senare, inflikar Gunnar.
Vet ni hur många projekt som ni har jobbat på sedan dess?
–Ingen aning! utbrister Egon och alla skrattar.
Vilka är de särskilt minnesvärda projekten?
–Militärområdet T1 i Linköping är ett sådant projekt för mig, säger Gunnar. Där hade vi tre olika projekt som följde efter varandra, och jag jobbade nog där i ungefär tre år.
–Södra entrén på lasarettet, som vi byggde 1994, minns Egon. Det var ett jättestort projekt.
–Våren 1977 var jag med när mjölkcentralen Arla byggde nytt i Tornby utanför Linköping, säger Stig. Det var ett stort projekt som tog ungefär 1,5 år.
Tiden går fort
Egon gick i pension för två veckor sedan.
–Det är jätteskönt att vara pensionär, säger Egon. De senaste fyra åren jobbade jag på eftermarknad och då var jag så inne i problemlösning att det kunde vara svårt att koppla av även när jag var ledig. Men nu kan jag slappna av och tiden går jättefort på dagarna.
–Jag tänker gå i pension nu till sommaren, säger Gunnar. Det blir en skön övergång. Först blir det semester… och så fortsätter den bara... Jag får mer tid att träffa mina fem barnbarn och jag kan se allting på Sommar-OS när jag får sova hur länge jag vill på morgnarna!
Stig planerar att jobba november ut.
–Jag har en del skog som jag ska jobba med när jag blir pensionär. Jag tycker det är fint att komma ut i skogen och snart kan jag ta det i min egen takt. Och jag går ju också i pension under jaktsäsongen…
Bättre maskiner
Hur har själva jobbet förändrats sedan 1970-talet?
–Idag har vi förstås bättre maskiner, säger Gunnar. Bara en sådan sak som skruvdragare. Förr spikade vi gipsskivorna. Tänk dig att gå och spika alla gipsskivorna i ett hundratal villor…
Men ni har inte fått ont i kropparna?
–Man får lite ont i ryggen och axlarna ibland, men det är ingenting mot träningsvärken efter gymmet. Jag började träna i veckan, och jag känner muskler som jag inte visste att jag hade, säger Egon och alla skrattar.
Trivsel & Omväxling
Hur kommer det sig att ni har jobbat så länge på Skanska?
– Vi har varit ett stort gäng som åker från bygge till bygge, och det är jobbarkompisar som man trivs med. Samtidigt är det lite som att byta arbetsplats eftersom det är nya projekt med varierande arbetsuppgifter och ofta ny arbetsledning, förklarar Egon.
–Hade man inte trivts hade man inte varit kvar, konstaterar Gunnar.
Kommer ni att fortsätta umgås som pensionärer?
–Vi har ju Veteranklubben Skanska, säger Egon. Så nog kommer vi att fortsätta träffas!