Vår historia betyder ingenting om vi inte vårdar den. Jan-Erik Lundh är marknadschef på Skanskas Region Hus Sydost, men också en historienörd av rang. Den som följer honom i sociala medier får ofta små godbitar om allt från gamla, fina broar som stolt står kvar efter 100 år i bruk till Elvis-autografer och annan kuriosa.
– Jag vet inte varför jag är så intresserad av det förflutna. Det är väl en nostalgisk ådra hos mig, men jag tror också att jag har det från min far. Han var från Grängesberg och började samla på sig bilder och böcker om gruvverksamheten där, och nu gör jag samma sak gällande Skanska.
Självgenererande samling
Den som kliver in på Jan-Eriks kontor i Linköping kommer också in i ett minimuseum. Det är kepsar, tallrikar, foton, löpsedlar, gamla årsböcker – ja allt möjligt ur Skanskas 135-åriga historia.
– Jag brukar säga att min samling uppnått en kritisk massa och nu är självgenererande. Mina kollegor, främst de av äldre snitt, känner till mitt intresse och många gånger när jag kommer på morgonen ligger det ett nytt föremål på skrivbordet.
Vad är det konstigaste du har?
– Konstigast vet jag inte, men ett av de äldsta föremålen är ett varuprov i form av en brevpress, säger Jan-Erik och håller fram något som ser ut som en ministaty av ett lejon med texten ”porfyrit” på.
– Den borde vara från slutet av 1800-talet, början av 1900-talet.
Vad tänker du att ditt samlande ska leda till?
– Ingen aning, men när jag går i pension får jag väl skänka samlingen. Kanske kan det bli någon form av Skanska-museum?
Varför är det viktigt att minnas historien?
– Jag tycker att det rätt använt ger kraft framåt. Det blir något att stå på. Personligen får jag ut ett högre mervärde av mitt jobb när jag tänker på att jag är en liten länk i en historia som startade redan 1887.